Jag räknar med ett krisavtal

Imorgon varslas 350 personer på Green Cargo om uppsägning. Det är inga trevliga siffror. Men förståliga. Företaget går dåligt och något måste göras. Två av tre fack sa till slut nej till det krisavtal som Green Cargo föreslagit och som diskuterats de senaste veckorna. Innebörden i detta avtal har jag skrivit om tidigare i bloggen. Stora delar av personalen skulle erbjudas att arbeta 80 procent av tiden med 90 procent av lönen och 100 procent pensionsavsättning. Även andra uppgörelser ingick i förslaget, men arbetstidsförkortningen var den bärande delen. Ett bra förslag, om ni frågar mej. Men både Seko och ST sa alltså nej. En av motiveringarna var att en viss övertalighet trots avtalet hade uppstått under 2013.

Ska jag själv våga mej på att ha en åsikt i ärendet, så anser jag att det hade varit bättre att kanske sparka 350 personer om ett halvår, än att definitivt göra det nu. Konjunkturen kan vända snabbt, som bekant, och att vinna tid borde vara ett bra sätt att förhala den största delen av övertaligheten.

Efter att ha hört företrädare för både fack och arbetsledning uttala sej idag, så är jag ganska säker på att det trots allt kommer att bli ett krisavtal. Det var inga stora frågor som parterna var oense om i förhandlingarna. Det handlade om saker som hur ersättning för VAB-dagar skulle beräknas vid en arbetstidsförkortning. Ska 350 personer behöva lämna sina arbeten på grund av detta? Nej, det tror jag inte. Dessutom har företagsledningen satt ordentlig press på fackföreningarna i och med dagens interna företagsinformation och utspel i diverse pressmeddelanden. ”Vi vill inte säga upp folk, vi sitter kvar vid förhandlingsbordet”, typ. Eftersom det redan sedan tidigare verkar finnas ett intresse för ett krisavtal bland personalen så har jag svårt att förstå hur de fackliga företrädarna ska orka stå emot. Detta intresse för arbetstidförkortningen har växt ytterligare idag när personalen fått klart för sej hur illa ställt läget är på Green Cargo.

9 thoughts on “Jag räknar med ett krisavtal

  1. Visst är det tråkigt med såna här ”Julklappar”. Jag lider med kollegorna som går hem till familjen nu över julhelgen med dessa tankar i huvudet. Ändå känns det som att man hört allt förr.

    Oftast när en arbetsgivare yttrar sig är det ”Fackets Fel”, ett populärt sätt att pressa de fackliga organisationerna till eftergifter.

    Finns det långsiktiga problem så att uppsägningar ändå väntar så drabbas de som gått ner i tid och lön mycket hårt.

    Såväl A-kassa som AGE och inkomstförsäkringar minskas med motsvarande andel samt vissa ersättningar bortfaller helt för den som inte varit heltidsanställd.

    Är det verkligen rätt att nu lägga allt ansvar på personalen för att lösa krisen, fick dom någon del av vinsterna när det gick bra?

  2. De båda facken känner nu trycket och besvikelsen från medlemmarna över att de ej skrev på det tillfälliga (5 månader) krisavatalet, och kan nu tänka sig fortsätta förhandla. Green Cargo välkomnar detta, och inbjuder till fortsatta förhandlingar den 27 december. Så förhoppningsvis löser sig det om det lilla de var oense om.
    Om inte, så gället det 100 i administrationen och 250 i produktionen.

  3. Det var ju inte bara VAB-ersättning som var en stötesten. Det fanns t ex oklarheter i hur den här arbetstidsförkortningen skulle hanteras schemamässigt, om den t ex skulle införas som en minskning av den genomsnittliga arbetstiden och i så fall över vilken begränsningsperiod, eller om det skulle bli i form av fasta extra nolldagar i schemat. Kritiker påpekade på att med en minskning av snittarbetstiden skulle man mycket lätt kunna hamna i en situation där du i princip jobbar 100% men bara får betalt för 90%, trots att du formellt jobbar 80%. Man skall dessutom tänka på att GC:s lokförarlöner hör till de lägre i landet, redan innan eventuella krisavtal.

    Och hur hade man hanterat arbetstidsförkortningen på olika orter i landet? Norr om Sundsvall har man brist på folk, på vissa orter t o m en sådan personalbrist att man har svårt att klara även en lågkonjunktursproduktion. Hade arbetstidsförkortningen bara gällt för södra Sverige? Vissa stationeringsorter? Vissa personalkategorier? GC kunde/ville inte svara på de frågorna. Det fanns också en hel del andra oklarheter som blev mer och mer bekymmersamma vartefter förhandlingarna framskred.

    Vad som är ännu mer oroväckande är att GC idag har omkring 2800 anställda, varav omkring 1500 har säkerhetstjänst och är direkt inblandade i produktionen. 1300 personer har alltså olika stödfunktioner eller adminsitrativa uppgifter. Även om många av dessa har roller som är vitala för produktionen, t ex RPC, lokledning, personalledning mm, så blir det ändå en väldigt, väldigt stor ryggsäck. Skall sedan omkring 2/3 av dessa 350 varslade tas från produktionssidan, blir det en än skevare fördelning. Med tanke på att GC:s ledning har gått ut med att det inte finns något ekonomiskt utrymme för en utköpslösning av t ex årgångarna 1954-55 så är dessutom risken stor för att det blir en ”sist in först ut”-lasning rakt av. I så fall kommer åldersstrukturen i bolaget att vara en ren mardröm för framtiden, och frågan är hur GC skall klara av sin generationsväxling -särskilt med tanke på hur pass stora krav som ställs på förarollen inom GC idag.

    Nej, GC:s problem är nog av den arten att de inte löser sig med en arbetstidsförkortning i fem månader -det måste till mer grundläggande omdaningar än så. Jag tror säkert att de avtalsbärande fackförbunden kan tänka sig en arbetstidsförkortning som en del i ett brett åtgärdsprogram, men då måste ju alla detaljer redas ut innan, och det måste finnas trovärdiga långsiktiga åtgärder. Jag måste hålla med ”littera 69” om att det är att göra det litet väl enkelt för sig att lägga allt ansvar på personalorganisationerna för de sammanbrutna förhandlingarna.

    • På det möte jag var på, där både fack och arbetsgivare fanns representerade, berättade man att det handlade om extra fridagar och inget annat. Så på den punkten rådde inga oklarheter. När det gäller ”sist in-först ut” så är det väl just det som GC vill undvika med det här avtalet? VAB-frågan var mycket riktigt inte den enda punkten som parterna inte kunde komma överens om, precis som jag skrev. Att GC kan ha större problem än en tillfällig övertalighet kan du säkert ha rätt i, där säger jag inte emot. Men kanske kan detta vara ett sätt att vinna tid? Naturligtvis måste man lösa frågorna som gäller 80-90-100 så att det inte blir ”dubbel bestraffning” för de kollegor som eventuellt kommer att sägas upp längre fram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s