Inte alla hästar hemma

I januari berättade jag om ett antal fruktansvärt fula sagohästar som min gode vän Stinsen och jag fick varje gång vi besökte kinarestaurangen Nan-King. (Ständigt detta Nan-King… har inte kineser väldigt dålig fantasi?!) Det var ”lubileum” av nåt slag på restaurangen det året. Och året därpå. Jag vet inte hur många hästar vi fick. Men många var det. Nu är det nog 15 år sen vi fick den sista sagohästen, så hela saken har nästan fallit i glömska. Och alla hästarna är sedan länge försvunna. Saknade av ingen.

Som den trogne läsaren av den här bloggen känner till, så har jag just nu semester i väntan på att min nya anställning på Green Cargo ska påbörjas. Jag passar därför på att utföra diverse göromål. Bland annat har jag hjälpt min gamle farmor och farfar att köra en del skräp till soptippen. När jag lyfte in en av alla lådor med gamla prydnadssaker i bilen, så såg jag en bekant syn. Längst ned låg två blåaktiga kartonger som fick mej att stanna upp. Vad i hela fridens namn, är det inte..? Jodå. Sagohästar. Med stämpel på kartongen från Nan-King och allt. Snabbt la jag beslag på sagohästarna. De slapp åka med till tippen. Kära hustrun, som tyckte historian om den ”lilla plesenten” var väldigt rolig när jag skrev om den första gången, blev förstås eld och lågor när jag kom hem från soptippen och hon äntligen fick se dessa hästar i verkligheten.

Idag träffade jag Stinsen och hans pappa Konduktören. Vi var på hockeyderby i gamla fina Jössarinken. Därifrån har jag för övrigt väldigt många goda minnen. Framför allt minns jag alla gånger som vårt kära hemmalag krossat besserwissrarna i Karlskrona. Förra hösten slapp dessa stöddiga typer undan med 0-4 i röven inför drygt 2000 åskådare. Senare under säsongen gick Konkursade Hockey Klubben, eller vad nu KHK står för, upp i allsvenskan. Det var en sorgens dag i Mörrum.

Nåväl, det var ett sidospår. Efter matchen idag frågade jag Stinsen om han kanske ville ha en av de två återfunna sagohästarna? Han tackade så mycket, men avböjde erbjudandet. Han berättade att han brukade ställa upp sina färgglada porslinshästar i övernattningslägenheten i Malmö, som han delade med några andra tågklarerare, tågmästare och lokförare. Åtminstone en av kollegorna uppskattade hästarna, minns Stinsen. Den kollegan arbetar på Arriva idag. Kanske vill han ha en häst..?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s