Driftsäker ”skit”

Som vanligt hade jag ankommit Helsingborgs godsbangård med containertåg från Eskilstuna. Det var lördag morgon och jag var fruktansvärt trött. Färden ned genom Småland hade gått bra. Men i höjd med Alvesta dök John Blund upp med sin sandskyffel. Jag fick kämpa för att hålla mej vaken. Jag drack kaffe. Drog ned sidofönstret för att få in lite luft. Tänkte på kvällen som jag hade framför mej i hemmets lugna vrå. Ja, detta var ju före Alices tid… Allt för att piggna till. Det hjälpte lite grand.

Tröttheten har man lärt sej att hantera någorlunda väl efter snart tolv år som lokförare. Dessutom är det smällar man får ta. Den här turen var bra på andra sätt. Nu skulle jag inte arbeta igen förrän på söndag kväll. Jag hann hem en sväng till Kära hustrun och fick en natt i min egen säng, trots den komprimerade tjänstgöringen. Det var en lyx.

Jag klev på pågatåget i Ramlösa för att påbörja passresan hemåt. Det var en instruktionsförare som körde, tillsammans med två elever, i en av Skånetrafikens nya motorvagnar. Kollegan upptäckte mej och började prata. ”Jaså, du kör fortfarande omkring i de där Ma-loken? Det är ju rena stenåldern. Själv har man ju bytt upp sej, som du ser. Du känner lukten, va? Aaah, nytt! Och så har vi stjärnhimmel här i taket. Det är väldigt romantiskt på helgkvällarna”.

I trakten kring Kvidinge hade jag slumrat till. Jag vaknade med ett ryck när tåget nödbromsade. Jag satt utanför hyttdörren och hörde hur instruktionsföraren svor där inne. ”Men vad i helvete…” Han kom ut och sprang iväg för att återställa nåt. Oklart vad. Han kom tillbaka. Svor igen. Ringde teknisk rådgivning. Diskuterade med sina elever. Dörren in till förarhytten stod nu öppen. Jag kunde inte hålla mej längre.

”Du, det är kanske gammal skit jag kör omkring med, men jag kommer i alla fall fram”.

Dörren åkte igen med en smäll. Tio minuter senare började tåget rulla igen. Väl framme i Kristianstad kunde både jag och instruktionsföraren skratta åt hela saken. Då fick jag höra den riktiga sanningen om dessa vagnar. Det fanns tydligen en och annan brist, trots allt. Stjärnhimmeln hade dock aldrig krånglat. Ja, det var ju alltid något.

Annonser

2 thoughts on “Driftsäker ”skit”

  1. Har nöjet att köra dessa nya X61:or varje dag och vi hade en del barnsjukdomar i början men de börjar få rätt på dem nu och de fel vi oftast får tar bara ett par minuter att fixa för det mesta så jag jobbar gärna på dem varje dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s