Höra i syne?

Se i syne kan man ju göra. Det händer titt som tätt. Senast när Den Vimsige faktiskt kom ihåg sin kod till körordersystemet. Men kan man höra i syne? Jag bara undrar. Stod i Borås och väntade på att tåg 3431 skulle ankomma från Göteborg. Det var nämligen vagnen från det tåget som jag skulle köra tillbaka till baksidan.

Det rasslade till i högtalarna. Det var tågklareraren som gjorde ett utrop: ”Tåg från Göteborg ankommer strax till spår 5”. Det började plinga och bommarna gick ned. Folk gjorde sej beredda att kliva på. Det var för övrigt inga horder av folk på perrongen. Från Borås åker man tydligen buss när man ska hälsa på Glenn. Det slutade plinga. Bommarna gick upp. Nu var det bara det att hur jag än letade så kunde jag inte se några bommar. Ingen övergång heller. Plattformsbommarna på de andra spåren stod rakt upp. Där var det inga tåg på ingång. På spår 5 finns överhuvudtaget ingen plattformsövergång. Men nog fan plingade det, precis på samma sätt som det gör hemma vid vår lilla järnvägsövergång när tågen närmar sej.

Spökar det i Borås? Eller håller jag bara på att bli galen?

08 räddar 031

Själv har jag alltid hävdat att järnvägen inte mår bra av att slås sönder i små enheter. En fungerande järnväg kräver stordrift och samordning, inte splittring och konkurrens. Man kan säga att jag fått vatten på min kvarn den senaste tiden.

Lokförarbristen har länge varit ett problem under sommarmånaderna. Men när nu SJ åter fått ansvaret för lokal- och regionaltågen i Göteborg, så löser man problemen snabbt och smidigt. Man lånar helt enkelt in folk från en annan del av landet, i detta fall från Stockholmståg, som ju numera ägs av SJ till hundra procent. Stockholmståg hade visst några ”gubbar” över.

Lite tillspetsat kan man säga att stockholmarna räddar trafiken i Göteborg. Nästa gång kanske det är tvärtom. Hur som helst så är det resenärerna som är vinnarna.

Trött på mej själv

Nu börjar jag bli trött på mej själv. Det finns så mycket att skriva om när det gäller den aktuella soppan med Veolia, Skånetrafiken och Öresundstågen. Det finns så många analyser att göra, så många saker att ifrågasätta. Men jag förstår om ni är trötta på att läsa om detta. Det är jag nämligen själv. Så idag överlåter jag den saken åt andra. Imorgon också, kanske. Om jag nu inte får nåt smaskigt tips, förstås. Nyheterna måste ju förmedlas ut. Så är det bara.

Dagen har annars gått i sångens tecken. Storebror och hans klasskamrater sjöng vackra sommarsånger i kyrkan på skolavslutningen. Det var fint på ett sätt som det bara blir när barn sjunger. Tårarna rann längs mammornas kinder.

På kvällen uppträdde Sean Banan i Karlshamn. Bröderna Brothers och jag var naturligtvis på plats, tillsammans med Fru Tullare och killarnas kusin. Det var en bra show, men inte riktigt min typ av musik. Kvällens överraskning stod en gammal kamrat och parhäst för. Vi kan kalla honom Wraulham. Plötsligt stod han på scenen, iklädd en gigantisk banandräkt. Han konstaterade att den riktiga bananen inte kunde komma, men att han var reservbananen. Det buades i publiken. Men det var bara skoj. Han är bra på det, Wraulham. Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans genom livet, men nu har vi inte träffats på några år.

Nu blir det fotboll på TV. Det går nog åt skogen idag också. Vad annat är att vänta? Det finns ju inte en enda gnagare i laget.

Bra beslut – men för vem?

Så kom då Arbetsmiljöverkets beslut. Det var ju bra. Eller var det egentligen det? Verket förbjuder ensamarbete ombord på Öresundstågen. Dock med den lilla viktiga invändningen att det är okej att tågvärden jobbar ensam om denne enbart åker med på tåget som avgångssignalerare.

Arbetsmiljöverket godkänner därmed indirekt Veolias sparplan. Kritiken mot de planerade neddragningarna har ju varit just den att flertalet tåg riskerar att gå med enbart en tågvärd ombord. Visserligen försvinner nu all biljettkontroll, precis som allt servicearbete. So what? Servicen har ändå bara varit viktig de gånger när Skånetrafikens företrädare intervjuats i tidningarna. I styrelserummet är det länge sen detta länstrafikbolag tyckte service och säkerhet var nåt att satsa pengar på.

Biljettviseringen kommer man förmodligen att lösa med hjälp av vaktbolag som gör stickprovskontroller. Kameraövervakning likt den som finns på pendeltågen i Göteborg kan säkert vara en lösning för att komma tillrätta med lite av det allmänna stöket ombord. Än så länge saknas dock tillstånd för sådan kameraövervakning i Skåne. Kanske blir det lättare att få igenom en sån ansökan nu när skyddsombudet på Veolia och Arbetsmiljöverket visat vilka stora risker som finns för personal och resenärer.

Arbetsmiljöverkets beslut gäller fram tills i augusti. Det är just då som Veolias sparplan ska sättas i verket. Att det är ett märkligt sammanträffande är det kanske bara jag som tycker.

Sammanbrottet är nära

Total kaos kan snart råda på Öresundstågen. En tågvärd rånades tidigare idag på sin kassa. Tågvärden arbetade vid tillfället för rånet ensam ombord på tåget. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för huvudskyddsombudet på Veolia. Hon beslutade att omedelbart lägga ett så kallat skyddsombudsstopp för allt ensamarbete på Öresundstågen. Det innebär att inga tåg tillåts gå utan minst två tågvärdar (eller annan personal) ombord. Ett hävande av detta stopp kan enbart ske av skyddsombudet eller arbetsmiljöverket.

Tågvärdar som befinner sej själva på tåg uppmanas att avbryta allt arbete och låsa in sej i tjänstekupén. Lokföraren får inte framföra tåget längre än till närmaste station där Veoliapersonal finns stationerad. Måste tåget ändå gå, ska det tömmas på passagerare.

Skyddsstoppet kommer i ett läge när Skånetrafiken vill tvinga Veolia till kraftiga besparingar. Veolia planerar att sparka 73 tågvärdar. Konsekvensen blir ensambemanning av flertalet Öresundståg i Skåne. Som jag ser det riskerar vi nu ett totalt sammanbrott av hela Öresundstågstrafiken.

Rush Rail vill ha Vectronlok

Rush Rail har för avsikt att försöka hyra ett antal Vectronlok för trafik i sitt ICS-upplägg. Ett prototyplok har rullat i just dessa tåg under flera månader och kommer att fortsätta göra det tills efter sommaren. Loket är ett av flera som tillverkaren Siemens skickat ut på turné i Europa i marknadsföringssyfte. Rush Rail har nu funnit loket så intressant att man valt att gå vidare i frågan.

De sju Traxx-loken som Rush Rail kommer att köpa via investmentbolaget Bure ska användas i trätågsupplägget som drar igång i december. Bombardier, som tillverkar Traxx-loken, är för övrigt en av Siemens största konkurrenter.

Rush Rail hyr idag Rc-lok av SJ och T66-lok av Beacon Rail.

Den riktiga världen

Kollegan rullade in i Falköping och stannade. Han klev ut och lyfte av det tunga kopplet. Satte på aktersignaler och kontrollerade att bromsen gått till på det som skulle bli den sista vagnen i tåget mot Göteborg. Han rullade fram en bit med loket. Kollegan höll på med en så kallad rundgång. Den är icke att förväxla med den sortens rundgång som uppstår när en pensionär ringer in till ”Ring så spelar vi” och har radion på i bakgrunden.

När kollegan, som vi kan kalla Vanten, skulle byta körriktning på loket tog han som vanligt ut környckeln och direktbromshandtaget. Det var när han skulle ta loss nyckeln till D3an som olyckan var framme. Den lömska lilla nyckeln föll ned bakom ett galler som sitter under tågbromsventilen. Den var helt omöjlig att få upp. Tack och lov att det finns en reservnyckel på alla lok. Även i El 16. Men gjorde det det denna gång? Nej, naturligtvis inte.

Så där stod vår vän Vanten och kliade sej i huvudet. Hur i hela friden ska jag få loss på bromsen nu? Han ringde upp fjärren och förklarade situationen. D3? Nyckel? Tågklareraren var nog inte helt med på noterna. Men kollegan fick i alla fall tågnumret på några andra godståg som närmade sej Falköping. Vanten slog det långa riktnumret, följt av tågnumret och så en liten avslutning med ytterligare två siffror. Det är en stor förbättring som kommit till de senaste åren. Vet man knepet kan man ringa direkt till lokföraren på vilket tåg som helst.

Samtalet kopplades upp. Det visade sej vara en kurskamrat till Vanten som svarade i andra änden. Visserligen anställd på ett helt annat företag. Men lokförare håller ihop, oavsett märke på uniformen. ”Vad har du för lok, broder?” frågade kollegan. Det var ett Rc-lok, med samma typ av nyckel som den Vanten behövde. Med gnisslande bromsar och en skrattande förare stannade det långa tåget i Falköping. Vanten fick sin reservnyckel och kunde fortsätta sin rundgång. Så går det till i den riktiga världen. Därifrån är det för övrigt långt till riksdagshuset.