Jag är skeptisk

I vår lilla lokförarvärld är allt självklart. Men för den stora allmänheten kan även de minsta bagateller te sej totalt obegripeliga. På kort tid har jag nu fått två frågor från upprörda resenärer. ”Varför kör ni omkring med helljus mitt på dagen?” ”Varför håller ni inte 50 när det är tätbebyggt område?” Svaren är ju ganska givna. Men det ger ändå en liten bild av hur folk ser på tåg och järnvägar. Tåget är som en buss eller en lastbil, järnvägen är som en väg.

Tyvärr verkar även de som ska föreställa insatta många gånger göra samma jämförelse. En riksdagsledamot kom en gång fram till mej i hytten på Kustpilen och frågade, lite lätt irriterat: ”Alltså, varför ska det här med tåg vara så märkvärdigt? Ta bara avgångstiderna. Det är 21.47 och 12.14 och 17.21. Varför inte 21.45, 12.15 och 17.20?”

Min bror föreslog en gång att man kunde asfaltera alla järnvägar och sätta vanliga däck på tågen. Då skulle man slippa allt trassel med kontaktledningar och växlar som krånglar. Ja, det var ju också en idé. Bror skämtade bara. Det förstod alla som lyssnade. Men jag väntar bara på att den idén ska dyka upp i Sveriges Riksdag. Som ni förstår är jag lite skeptisk till denna församling.

Branschens okända nav

Don´t mess with the crazy people. Nej, det ska man inte. Och inte med en personalfördelare heller. Är det nån person som kan göra tillvaron god och trivsam så är det personalfördelaren. Och tvärtom, för den delen. Jag har kollegor som råkat ut för det. Men oftast har de sej själva att skylla.

Personalfördelaren är det okända navet som får tågen att rulla i hela detta avlånga land. Inte okänd för oss som jobbar på tågen, men kanske för den stora allmänheten. Personalfördelaren bestämmer nämligen vem som ska göra vad. Hon – eller han – får 40 personer att göra 50 mans jobb. Beviljar ledigheter, flyttar fridagar och fixar hotell. Är det nån person som du INTE ska komma på kant med, så är det personalfördelaren. Då är det kört. God natt. Ridå.

Tack och lov har järnvägsföretagen insett värdet av denne person. På samtliga ställen där jag arbetat har personalfördelaren varit en riktig klippa. Så är det nu också. Just för tillfället har jag inte så mycket kontakt med personalfördelaren på Tågtjänst, där jag ju faktiskt är anställd. Vi är som bekant några stycken lokförare som är uthyrda till SJ, så det är deras personalfördelare som lägger ut våra turer.

Långtidsplaneraren vet att jag gärna kör på sträckorna runt Borås. Gamla hederliga banor med tågklarerare, plåtstinsar och skarvspår. Och vad ser jag i månadsutlägget för juli? Boråsturer hela månaden. Man tackar! Jag lovar att vara snäll i fortsättningen också.

”De lömska jäklarna”

SJ har som bekant tagit över stora delar av tågtrafiken i Göteborg. De flesta anställda tycker nog att saker och ting fungerar ganska bra nuförtiden. Men Den Vimsige har problem. Med turlistorna. Visserligen ser de exakt likadana ut som när han senast arbetade på SJ. ”Men de lömska jäklarna har gjort texten mindre på nåt sätt, jag ser inte vad det står,” rapporterar Den Vimsige. Att det skulle ha nånting med hans ålder att göra avfärdar han tvärt. ”Det är nog glasögonen som blivit slitna och tappat skärpan”, tror han.

Vad blir nästa steg?

Som gammal murvel brukar jag ha en viss förståelse för det mesta som skrivs i tidningarna. Men ibland blir man bara så trött. I dagens lokaltidning kan man läsa om ett tragiskt självmord. En man la sej på spåret framför tåget. Tidningen inte bara skriver om saken: man toppar hela förstasidan med det inträffade. Det är en grundregel för journalister. Eller var det åtminstone på min tid. Man skriver inte om självmord. Det är alltid svåra, personliga tragedier som ligger bakom. Publiciteten gör dessutom saken ännu svårare att hantera för de anhöriga.

Nu väntar vi med spänning på vad tidningen kan tänkas hitta på nästa gång? Kanske publicera alla skilsmässor? Det vore nåt det. Vilken försäljningssuccé det skulle bli. Eller varför inte ta samhällsdebatten ytterligare ett steg och tala om vems barn som mobbas och varför? Med bild och namn på den utpekade stackaren, förstås. Ja, här finns mycket smaskigt att gräva i. Varför inte ”Vem är arbetslös i din kommun – vi har hela listan”.

Vi som jobbar på tågen vet vad artikeln i dagens tidning kommer att leda till. Nämligen att ännu flera får upp ögonen för hur lätt man kan ta livet av sej. Vi kan kallt räkna med ytterligare något självmord i trakten den närmaste tiden. Så brukar det bli efter den här typen av publiceringar.

Höra i syne?

Se i syne kan man ju göra. Det händer titt som tätt. Senast när Den Vimsige faktiskt kom ihåg sin kod till körordersystemet. Men kan man höra i syne? Jag bara undrar. Stod i Borås och väntade på att tåg 3431 skulle ankomma från Göteborg. Det var nämligen vagnen från det tåget som jag skulle köra tillbaka till baksidan.

Det rasslade till i högtalarna. Det var tågklareraren som gjorde ett utrop: ”Tåg från Göteborg ankommer strax till spår 5”. Det började plinga och bommarna gick ned. Folk gjorde sej beredda att kliva på. Det var för övrigt inga horder av folk på perrongen. Från Borås åker man tydligen buss när man ska hälsa på Glenn. Det slutade plinga. Bommarna gick upp. Nu var det bara det att hur jag än letade så kunde jag inte se några bommar. Ingen övergång heller. Plattformsbommarna på de andra spåren stod rakt upp. Där var det inga tåg på ingång. På spår 5 finns överhuvudtaget ingen plattformsövergång. Men nog fan plingade det, precis på samma sätt som det gör hemma vid vår lilla järnvägsövergång när tågen närmar sej.

Spökar det i Borås? Eller håller jag bara på att bli galen?

08 räddar 031

Själv har jag alltid hävdat att järnvägen inte mår bra av att slås sönder i små enheter. En fungerande järnväg kräver stordrift och samordning, inte splittring och konkurrens. Man kan säga att jag fått vatten på min kvarn den senaste tiden.

Lokförarbristen har länge varit ett problem under sommarmånaderna. Men när nu SJ åter fått ansvaret för lokal- och regionaltågen i Göteborg, så löser man problemen snabbt och smidigt. Man lånar helt enkelt in folk från en annan del av landet, i detta fall från Stockholmståg, som ju numera ägs av SJ till hundra procent. Stockholmståg hade visst några ”gubbar” över.

Lite tillspetsat kan man säga att stockholmarna räddar trafiken i Göteborg. Nästa gång kanske det är tvärtom. Hur som helst så är det resenärerna som är vinnarna.

Trött på mej själv

Nu börjar jag bli trött på mej själv. Det finns så mycket att skriva om när det gäller den aktuella soppan med Veolia, Skånetrafiken och Öresundstågen. Det finns så många analyser att göra, så många saker att ifrågasätta. Men jag förstår om ni är trötta på att läsa om detta. Det är jag nämligen själv. Så idag överlåter jag den saken åt andra. Imorgon också, kanske. Om jag nu inte får nåt smaskigt tips, förstås. Nyheterna måste ju förmedlas ut. Så är det bara.

Dagen har annars gått i sångens tecken. Storebror och hans klasskamrater sjöng vackra sommarsånger i kyrkan på skolavslutningen. Det var fint på ett sätt som det bara blir när barn sjunger. Tårarna rann längs mammornas kinder.

På kvällen uppträdde Sean Banan i Karlshamn. Bröderna Brothers och jag var naturligtvis på plats, tillsammans med Fru Tullare och killarnas kusin. Det var en bra show, men inte riktigt min typ av musik. Kvällens överraskning stod en gammal kamrat och parhäst för. Vi kan kalla honom Wraulham. Plötsligt stod han på scenen, iklädd en gigantisk banandräkt. Han konstaterade att den riktiga bananen inte kunde komma, men att han var reservbananen. Det buades i publiken. Men det var bara skoj. Han är bra på det, Wraulham. Vi har haft så fantastiskt mycket roligt tillsammans genom livet, men nu har vi inte träffats på några år.

Nu blir det fotboll på TV. Det går nog åt skogen idag också. Vad annat är att vänta? Det finns ju inte en enda gnagare i laget.

Bra beslut – men för vem?

Så kom då Arbetsmiljöverkets beslut. Det var ju bra. Eller var det egentligen det? Verket förbjuder ensamarbete ombord på Öresundstågen. Dock med den lilla viktiga invändningen att det är okej att tågvärden jobbar ensam om denne enbart åker med på tåget som avgångssignalerare.

Arbetsmiljöverket godkänner därmed indirekt Veolias sparplan. Kritiken mot de planerade neddragningarna har ju varit just den att flertalet tåg riskerar att gå med enbart en tågvärd ombord. Visserligen försvinner nu all biljettkontroll, precis som allt servicearbete. So what? Servicen har ändå bara varit viktig de gånger när Skånetrafikens företrädare intervjuats i tidningarna. I styrelserummet är det länge sen detta länstrafikbolag tyckte service och säkerhet var nåt att satsa pengar på.

Biljettviseringen kommer man förmodligen att lösa med hjälp av vaktbolag som gör stickprovskontroller. Kameraövervakning likt den som finns på pendeltågen i Göteborg kan säkert vara en lösning för att komma tillrätta med lite av det allmänna stöket ombord. Än så länge saknas dock tillstånd för sådan kameraövervakning i Skåne. Kanske blir det lättare att få igenom en sån ansökan nu när skyddsombudet på Veolia och Arbetsmiljöverket visat vilka stora risker som finns för personal och resenärer.

Arbetsmiljöverkets beslut gäller fram tills i augusti. Det är just då som Veolias sparplan ska sättas i verket. Att det är ett märkligt sammanträffande är det kanske bara jag som tycker.

Sammanbrottet är nära

Total kaos kan snart råda på Öresundstågen. En tågvärd rånades tidigare idag på sin kassa. Tågvärden arbetade vid tillfället för rånet ensam ombord på tåget. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för huvudskyddsombudet på Veolia. Hon beslutade att omedelbart lägga ett så kallat skyddsombudsstopp för allt ensamarbete på Öresundstågen. Det innebär att inga tåg tillåts gå utan minst två tågvärdar (eller annan personal) ombord. Ett hävande av detta stopp kan enbart ske av skyddsombudet eller arbetsmiljöverket.

Tågvärdar som befinner sej själva på tåg uppmanas att avbryta allt arbete och låsa in sej i tjänstekupén. Lokföraren får inte framföra tåget längre än till närmaste station där Veoliapersonal finns stationerad. Måste tåget ändå gå, ska det tömmas på passagerare.

Skyddsstoppet kommer i ett läge när Skånetrafiken vill tvinga Veolia till kraftiga besparingar. Veolia planerar att sparka 73 tågvärdar. Konsekvensen blir ensambemanning av flertalet Öresundståg i Skåne. Som jag ser det riskerar vi nu ett totalt sammanbrott av hela Öresundstågstrafiken.

Rush Rail vill ha Vectronlok

Rush Rail har för avsikt att försöka hyra ett antal Vectronlok för trafik i sitt ICS-upplägg. Ett prototyplok har rullat i just dessa tåg under flera månader och kommer att fortsätta göra det tills efter sommaren. Loket är ett av flera som tillverkaren Siemens skickat ut på turné i Europa i marknadsföringssyfte. Rush Rail har nu funnit loket så intressant att man valt att gå vidare i frågan.

De sju Traxx-loken som Rush Rail kommer att köpa via investmentbolaget Bure ska användas i trätågsupplägget som drar igång i december. Bombardier, som tillverkar Traxx-loken, är för övrigt en av Siemens största konkurrenter.

Rush Rail hyr idag Rc-lok av SJ och T66-lok av Beacon Rail.