Veteranbussen räddade oss

Banarbetet var förberett i minsta detalj. Information hade gått ut till samtlig personal. Jobbet var planerat sedan flera månader tillbaka. En buss var beställd och skulle ersätta tåget på sträckan Sölvesborg-Kristianstad.

När tåget snirklade sej in mot Sölvesborg den där söndagsmorgonen för snart tio år sen så fattade tågmästaren mikrofonen och gjorde sitt utrop. ”Bussen inväntar utanför stationshuset” avslutade hon. Vi stannade med Y2an vid perrongen. Stationsområdet såg oroväckande öde ut. Nåja, vi var två minuter före tiden, så bussen kommer nog snart.

Folk klev av. De slet med sin packning. Fyra unga killar var på väg till fotbolls-EM och skulle se på match samma kväll. Ett ungt par skulle med ett plan till Västindien på bröllopsresa. Tiden gick. Det var nåt som inte stämde.

Jag ringde trafikkontoret och förklarade situationen. De skulle kolla upp saken och återkomma. Det visade sej att busschauffören kört för tidigt från Sölvesborg. Nu kunde han inte vända eftersom han hade en annan körning i Kristianstad. Trafikkontoret försökte ringa efter taxi. Det visade sej vara lättare sagt än gjort. Taxi Sölvesborg öppnade först klockan 13. Taxi i Karlshamn kunde skicka en bil. En. Från Kristianstad kom ytterligare en. Det räckte ju inte på långa vägar.

Då händer det oväntade. En man som länge stått och betraktat detta spektakel kommer fram och presenterar sej. ”Jo, jag tyckte det var konstigt, detta med bussen. Den körde precis när ni rullade in”. Han fortsatte: “Jag förstår att ni har problem, men jag kanske kan hjälpa er. Jag har en kompis som äger en veteranbuss. Ska jag ringa honom?” Vi nästan föll på knä. Ja, för Guds skull, gör det!

En halvtimme senare stod det en fin SJ-buss från tidigt 60-tal på stationsområdet. Blänkande och med små flaggor längst upp i fronten. Och med en chaufför i stilig uniform, med mössa och allt. Vilken succé det blev. Folk blev visserligen en timme försenade, men det gjorde inget. De som skulle med flyg utomlands kom iväg som de skulle. Alla var på strålande humör den förmiddagen. Tänk vad en gammal buss kan betyda mycket.

4 thoughts on “Veteranbussen räddade oss

  1. Tja, Alice hon lever och har hälsan! Kära hustrun påstår att hon är i tonåren och testar gränser. Jag hoppas hon har rätt. Jag hoppas verkligen hon har rätt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s