Den Vimsige var som vanligt före tidtabellen. Det var några minuter kvar till avgång. Telefonen ringde. Det var Hon. Äntligen ett livstecken. Den Vimsige bredde ut texten. Skrattade. Rodnade lite. Ja, detta var ju före det stora uppbrottet. Plötsligt när han satt där så kom han på att det var dags för avgång. Han kastade sej upp för att göra en efterkontroll av dörrarna. Pang, sa det. Den Vimsige såg stjärnor. Tappade telefonluren. Fumlade omkring i hytten. Han förstod inte vad som hänt. Tack och lov var det inget allvarligt. Han hade bara glömt att öppna sidofönstret.