Tåg 481 susar fram i 200 knyck i den mörka morgonen. Tyst och fint går det. Tågmästaren kommer genom tåget. Rak i ryggen. Leende. Hon bär upp sin uniform med stil. Precis som de allra flesta andra SJare. Inga hängande byxor eller för stora tröjor där inte.
Nästan som i givakt stod tågpersonalen på perrongen i Göteborg och hälsade välkommen till SJ. I vänlig ton och på en begriplig dialekt fick vi via högtalarsystemet veta att detta var SJ 2000 och här gällde tyvärr inga länstrafikbiljetter.
Så skönt att vi snart slipper allt detta. I april blir det äntligen ordning och reda. Då kan vi utan vidare umgås med skrikande ungar, felplacerade resväskor, cyklar och flyttkartonger. Utan att ens behöva be om det. Vad bra det ska bli. Och så mycket resa man kommer att få för pengarna! Istället för drygt tre timmar så får vi nu tillbringa fem, kanske sex timmar på tåget. Har vi riktig tur så kanske vi kan få en sittplats också.
Kan inte låta bli att fundera över vilka medmänniskor som står på tur att få uppleva denna radikala förbättring. Blir det resenärerna längs Kust till kust-banan? Eller kanske de mellan Göteborg och Karlstad? Spänningen är olidlig. Den som lever får se.
Strax stannar tåget i Hässleholm. Typiskt. Rätt tid. Då fick vi inget att gnälla över idag heller. Nu åker jag hem och putsar mina 349 idolbilder. Jag har er att tacka för så mycket, Sveriges Riksdag.
I huvudet på en lokförare 