Eget ansvar?

Apropå gårdagens inlägg om informationshysterin som bereder ut sej som en farsot över landet, så kan jag berätta om en händelse som jag var med om för några år sen i Helsingborg.

Tåget från Malmö ankom på spår fyra. Tågsättet bestod av två X31or. Tåget delades på Knutpunkten och endast den ena delen fortsatte mot Göteborg. Den andra vagnen skulle växlas undan. Det var mitt jobb att göra det.

Tåget var några minuter försenat. Jag gick in i den vagn som skulle bli kvar i Helsingborg och gick igenom tåget. Då upptäcker jag en kille med stora hörlurar på skallen och ganska mycket bagage. Jag säger åt honom att han måste gå ut ur tåget. ”Vad säger du?!?” nästan skriker han. Utan att göra minsta antydan till att ta bort hörlurarna från öronen.

Jag pekar på mina öron och sen på honom. Då trillar polletten ned. Jag upprepar vad jag nyss sagt. ”Jag lämnar inget tåg, jag ska till Halmstad.” Jag förklarar att den här delen av tåget kommer att bli kvar i Helsingborg. Han måste byta vagn. Killen börjar argumentera, allt medan tiden går. Jag tvingas avbryta honom och säga att ska du hinna med ditt tåg så måste du packa ihop dina grejer och gå av NU!

”Jag ska med tåget, det får väl för fan vänta!” Jag förklarar lugnt och sansat och tåget inte kommer att vänta. Han masar sej ut, lagom för att hinna se slutsignalerna på tåget som just rullar vidare norrut.

Då blir han skogstokig. Och så vidtar den här diskussionen om bristen på information. Han har minsann inte hört några utrop. Nu börjar jag själv bli lite uppretad. ”Det var ungefär 40 personer som satt fel, alla gick över och satte sej i rätt vagn. Du hade kanske också hört utropet om du inte haft volymen på max i de där lurarna”.

Han fick ta nästa tåg och blev en timme sen till Halmstad. Nästa dag kunde man läsa en snyfthistoria i tidningen:

TÅGET KÖRDE IFRÅN PATRIK

Har man inget ansvar som resenär? Jag bara undrar.

1 tanke på “Eget ansvar?

  1. Självklart har man som resenär ansvar men ibland är det svårt att vara resenär:

    I januari åkte familjen från Kiruna till Stockholm och nattåget blev 7 timmar sent. I kupen brevid oss satt en utrikisk familj (2 vuxna och 4 barn som inte pratade svenska, dock både engelska och franska) som skulle flyga från Arlanda ca 6 timmar efter ankomst till Stockholm. Dom missade planet.
    SJ (eller om det var SJ Norrlanståg) fixade då mycket generöst taxi från Uppsala till Arlanda och nya flygbiljetter till dom. Tyvärr meddelades detta på svenska via högtalarsystemet när vi stod på Uppsala station (självklart gick vi in och sa till dom på engelska). Konstigt nog var de inte klara att gå av så konduktören kom springande och började skälla på dom att dom borde ha fattat att dom skulle få ny transport från Uppsala (även att deras ursprungsbiljetter var utställda till Stockholm) och att dom borde varit förberedda…

    Då blir man som resenär lite uppgiven och irriterad. Även om vi resenärer har ett eget ansvar så är vi faktiskt inte tankeläsare…

    Visst, för det mesta är informationen utmärkt men alldeles för ofta funkar det inte. Detta är dock inte bara sant i Sverige utan verkar vara ett universellt problem. Här i Nordirland blir tågen regelbundet inställda pga bombhot. Då är det bäst att ha järnvägsbolagets telefonnummer och i förväg veta vad man ska göra. Informationen är ofta av nivån: ”Due to a security alert all trains are cancelled.” I Sverige är det nästan alltid mycket bättre än så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s