Bortjagat tåg

Det är inte det att jag börjar få ont om materiel till bloggen. Inte alls. Men så här i tider när julen nästan är över kan stämningen kanske behöva livas upp på sina håll. Det är trots allt arbetsdag för de flesta imorgon. Så här kommer en rolig (?) historia:

”Lennart kom inspringande på tågstationen och såg hur tåget startade och sakta gled ut från perrongen. Han sprang efter tåget en bit med resväskan i ena handen och rocken över den andra, men det var för sent. Han hann inte med.

Han ställde sig flåsande och flämtande och tittade efter tåget när en ur stationspersonalen kom förbi och frågade: ”Missade ni tåget?”
Lennart svarade, lätt irriterad:

”Nej nej, jag bara jagade bort det!”

Annonser

1 thought on “Bortjagat tåg

  1. Du har varit flitig skribent i år och bjudit på trevliga minnen. Jag bläddrade bakåt och fann följande exempel du skrivit ner. Jag önskar Dig ett gott nytt år och tipsar Dina besökare ta en titt bakåt också.
    https://lokforaren.wordpress.com/page/16/
    En minut har nog gått sedan vi stannade med tåget. ”Men det finns en sak du bör tänka på”. Jaha, vadå? Han fäller ihop instruktörsstolen. Ställer den på plats. Gör sig ingen brådska. Två minuter har nog gått nu. ”Jo, det är det här med dörrarna, det är alltid bra att öppna dem. Det finns många fördelar med det. Bland annat att resenärerna kommer ut”.
    Ridå. Men en nyttig läxa. Faktum är att jag sedan den gången aldrig gjort om det misstaget.
    7 augusti
    Den Vimsige skulle ha medarbetarsamtal. Arbetsledaren, som själv är gammal lokförare, tyckte det kunde vara en bra idé att åka med en sväng på loket för att snacka lite. Det tyckte Den Vimsige också. Så slapp han sitta själv hela natten. Sagt och gjort, tåget rullade iväg. De två gentlemännen drack förstås kaffe, som det anstår varje anständig lokman. Det blev en kopp till. Och kanske en till, jag vet inte riktigt. Men vad jag däremot vet är att när Den Vimsige stannade vid en stoppsignal så tyckte arbetsledaren att det var en bra idé att kliva ur loket och lätta lite på trycket. se vidare…
    4 augusti
    Skåne. Tidig morgon. November. Mörkt. Dimmigt. Väldigt dimmigt. Krokig bana. Backig bana. Trött lokförare. Jag tror ni har bilden klar för er. Där sitter man alltså och halvnickar. Plötsligt, från ingenstans, uppenbarar sig en – och håll i er nu – elefant (!) i banvallen. Jag hinner inte reagera ens. Jag tittar i backspegeln och ser elefanten försvinna in i dimman igen. Såg jag rätt? Håller jag på att bli galen? Är jag ens vaken?
    Elefanten klarade sig med en hårsmån. Eller var det kanske jag som klarade mig med en hårsmån? Hur skulle det se ut att krocka med en elefant? Och, framför allt, hur skulle det kännas i tåget att krocka med en elefant? Hur som helst, jag var ju tvungen att ringa och meddela Banverket. Men hur lägger man fram en sån sak? ”Fjarren, Malmoo”. Ja, jo, hejsan hejsan. Nu kanske detta låter lite konstigt, men alltså det var så att jag kom åkandens här och så stod det en elefant bredvid spåret. Lång tystnad. ”Jahau du, var den rosa osså, ällor?”
    Tack och lov stod det inga poliser i Malmö när jag rullade in med tåget. Och inga vårdare heller. Några dagar senare läste jag i tidningen att en elefant rymt från en cirkus. Man hade fångat in den igen. I tidningen stod det att ”ingen vet vilka äventyr Jumbo varit ute på”. Jo, en visste. Och nu vet ni också.
    30 juli
    Han frågar vad vi håller på med. ”Ja, vi håller på med utbildning på vagnen här, men nåt har gått galet” förklarar instruktionsföraren. ”Vagnen går inte att starta. Både jag och Jonas har gjort allt vi kan för att få igång maskinen, men inget händer”. Då öppnar vår hjälte ett skåp. Oklart vad han gör i skåpet. Trycker på en knapp, skruvar i en propp. Ingen aning. Men motorn startar direkt. Sedan går han därifrån och skakar på huvudet.
    På väg ut hör vi honom muttra för sig själv: ”Lokförare…”
    25 juli:
    Rampen krånglade förstås. Intruktionsföraren stod i den för en gångs skull svala hytten och flinade. Mannen i permobilen tittade på klockan och såg sig omkring. Till slut fick jag in hela ekipaget och efter ungefär en evighet var också rampen fastlåst som den skulle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s