Jag skämdes som en hund

Av alla de olika pågåtågslinjerna tyckte jag alltid det var trevligast att köra på Malmö-Ystad. Med sitt enkelspår och sina backar och kurvor påminner banan mycket om Blekinge Kustbana. Man får vara med på noterna hela tiden. På stambanan kan man många gånger slappna av och låta loket göra jobbet.

Marsvinsholm är ett ökänt ställe. Hållplatsen ligger mellan Ystad och Skurup och används bara några dagar om året, eftersom det spelas teater på platsen. Hållplatsen liknar inget annat ställe där pågåtågen stannar. Perrongen består av en gammal lastkaj. Eller gjorde åtminstone när jag åkte förbi där senast. Det är några år sedan.

Det luriga är att hållplatsen inte står med i tjänstetidtabellen. Man får en notering i körordern att tåget ska stanna. En gång kom jag körande. Hade naturligtvis sett att jag skulle stanna i Marsvinsholm. Men det var vid tjänstgöringens början, sex timmar tidigare. Hade till och med ringat in ordern för att inte missa den. Men så kom två tågvärdar fram och började snacka. Snart var vi mitt uppe i en intressant diskussion.

Plötsligt ser jag hur ett gäng människor står och vinkar på tåget. Jag vinkar tillbaka. Men i samma ögonblick som jag passerar hopen så upptäcker jag att de ser väldigt sura ut. Då slår det mej: var detta möjligtvis Marsvinsholm?!?

Jag dyker ned i pappershögen framför mej och inser till min förtvivlan att jodå, visst var det Marsvinsholm som just svischade förbi i 140 kilometer i timmen. Jag börjar bromsa men passerar en väg och inser att det är för sent att börja backa tåget. Piss och skit och vademecum.

Ringer trafikkontoret och erkänner vad jag ställt till med. ”Åh nej, inte en gång till,” säger LH i andra änden av telefonlinjen. Jag har aldrig kört förbi den här hållplatsen tidigare, säger jag. ”Nä, inte du. Men dina kollegor. Skånetrafiken är vansinniga på oss”.

Jag skämdes som en hund. Men någon riktig katastrof blev det ändå inte. Jag fick stanna till på lastkajen på vägen tillbaka till Malmö och släppa av teaterbesökarna. De som tidigare stod och vevade med armarna var inga resenärer, utan teatersällskapet som skulle välkomna sina gäster.

3 tankar på “Jag skämdes som en hund

  1. Hållplatsen finns kvar och ligger mellan driftsplats Rynge och Ystad (eller mellan hållplatserna Rydsgård och Svarte, om man så vill) och idag är det en betongplattform men den är ganska precis 100 m lång och det är knixigt att stanna med en X11 mult ibland. Men jag har inte missat den än =).

  2. Pingback: Min glömska gladde två personer | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s