Sovplats: lekhagen

Ibland blir man bara så trött. Inte på jobbet i sig. Utan mer sömnig, alltså. En gång började jag tidigt som attan och när jag väl rullade in till slutstationen kände jag mig som en knockad boxare. Helt vimmelkantig. Både jag och vagnen skulle ha rast i två timmar. Jag kom på den briljanta idén att gå och lägga mig i lekhagen, som fanns i ena änden av alla Kustpilentåg.

Jag tog av mig skorna och glasögonen och bäddade så gott det gick med de konstiga kuddarna. Somnade på momangen. Sov så sött, så sött. Då plötsligt… i mitt omtöcknade tillstånd hörde jag långt borta hur en mamma sa till sin son: ”Schhh…lokföraren sover”.

Vaknade med ett ryck och fann till min stora förskräckelse att hela tåget var fullt av folk! Jag hade glömt att låsa dörrarna innan jag gick och la mej…

När jag väl kravlade mej upp (det gick snabbt!) så skrattade en vänlig resenär och sa ”god morgon”.

För mig kändes det mer som god natt.

3 tankar på “Sovplats: lekhagen

  1. Pingback: Julkul 2.0 | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s