Knäckt. Totalt knäckt.

Under en period när jag arbetade i Karlskrona var jag i behov av lite extra kosing. Men det var dåligt med övertidsmöjligheter. Så jag bad personalfördelaren att fixa några extrapass i Malmö istället. Sagt och gjort. Han ringde och frågade om jag kunde ta en överliggning i Ystad. Visst. Men jag hade ingen aning om vad jag just tackat ja till.

Det visade sig att jag skulle köra sista tåget till Ystad under Malmöfestivalens avslutningsdag. Ingen annan ville. Folk hade tagit semester. Sjukat sig. Begärt föräldrarledigt. You name it. Kom ned till perrongen i god tid före avgång. Herregud… var är tåget nånstans? Jo, där borta bakom en enorm folkmassa skymtade jag två multade X11or. Eller om det var tre.

När jag väl hade tagit mig in i hytten och skulle köra så visade det sig att samtliga dörrar hade nödöppnats. Och tågvärdarna satt i bakhytten och tryckte. Gick ut och försökte återställa. Men i samma takt som jag återställde, öppnades dörrarna igen. Och jag förstår folk. Packade sillar har ett universum av utrymme i jämförelse med detta. Kom iväg 35 minuter sent. Hann nästan till Östervärn – det vill säga första hållplatsen – innan nån drog i nödbromsen. Ni kan ju själva föreställa er hur kul det var att ge sig in i denna mängd av människor och försöka tränga sig fram. Där tappade vi 20 minuter till…

I Oxie var det dags igen. Nån hade svimmat i trängseln och vi fick ringa efter ambulans. Innan Svedala var det slagsmål på tåget. Polis tillkallades. I Skurup stod ett gäng och hade laddat upp med makadamstenar som de kastade mot tåget och krossade säkert tio sidorutor. Dessutom försökte en galning slå sig in i förarhytten. Totalt utflippad. Hög som en skyskrapa. Jag ringde fjärren och sa att nu får ni nog fälla ut härifrån annars blir det ny ambulansfärd. ”Jaja, kör mot stopp om du vill, bara du kommer iväg!”

Vid det här laget var jag totalt slut i skallen. Ett rent nervvrak. Hur sena vi nu hade hunnit bli har jag glömt. Men det måste ha handlat om flera timmar. När jag rullar in i Ystad och går igenom tåget sitter det kvar säkert tio personer som ska till Simrishamn. Jag förklarar att de måste gå av. Då tar den ena upp en hundralapp och ger mig och sluddrar: ”Äh, kör till Simrishamn nu”.

Då ringde jag trafikkontoret och sa att nu orkar jag inte mer. Jag går härifrån. Jag skulle egentligen ha ställt av vagnarna. De på kontoret var ju väl medvetna om hur min kväll varit så de bara höll med. ”Ja, gör det”. Några timmar senare skulle jag köra samma vagnar tillbaka till Malmö. När jag kom tillbaka till stationen var vagnarna avställda, undanväxlade och städade. Hur det gått till vet jag inte. Förmodligen hade trafikkontoret fått ringa ut nån av kollegorna som bor i Ystad.

Ja, så kan en fredagskväll se ut på pendeltågen… nu förstår ni kanske varför jag trivs bäst på godssidan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s