Hon hade humor, den tjejen

Inlandsbanan är ett trevligt ställe att tjänstgöra på. En gång fick jag en tågvärd med mig som verkade lite tyst och blyg. Tänkte skoja lite med henne för att lätta upp stämningen. Nu hör det till saken att inlandsbanan är full av obevakade järnvägsövergångar, där man signalerar ”tåg kommer”. På vissa sträckor blir det ett jäkla tutande.

Tågvärdarna brukar greppa mikrofonen och förklara detta för resenärerna. Jag satt bara och väntade på att den här tjejen skulle göra det också. Och så tog hon micen. ”Ja, om ni undrar varför…” Då tutade jag, fast jag inte skulle. Hon kom av sig. Försökte igen: Jo, om ni undrar… TUUUUT. Hon rörde inte en min. Bara fortsatte. ”…varför lokföraren tutar…” TUUUUT. ”…så beror det på att här finns…” TUUUUT. … en massa obevakade
vägövergångar”.

Hon la ifrån sig mikrofonen utan att säga ett ord. Jag såg i spegeln hur folk låg dubbla av skratt. Hos dem hade i alla fall skämtet gått hem. Men tågvärden satte sig lika tyst som innan. Jaha, tänkte jag, det var ju väldigt dumt gjort. Nu ska man sitta här hela vägen ned till Mora med en sur tågvärd.

Vi närmade oss Sörtjärn, där vi skulle stanna och köpa glass. Då tog tågvärden mikrofonen. Hon sa inte ett ord om glassen, utan bara: ”Ja, mina damer och herrar. Vi måste stanna. Lokföraren har tyvärr blivit dålig i magen.”

Dålig i magen? Jag?! Nej, vänta lite nu…

Hon hade humor. Och vilken humor sen! Resten av den resan blev oförglömlig. Vilken trevlig tjej det var.

Annons