Minus 32 och vår

Den Vimsige och jag har ju som sagt varit ute på en del äventyr. Den bästa körningen vi någonsin haft måste ha varit på TGOJ när vi åkte Göteborg-Vännäs. Två sådana svängar tog fem dagar. Sen var vi lediga i nio dagar. Tåget skulle hållas rullande så hela upplägget byggde på att vi var två förare. Med oss hade vi TGOJs personalvagn, Hilton. En riktigt fin vagn faktiskt som några lokförare byggt om under en period när det var dåligt med jobb.

I vagnen fanns riktiga sängar, kök, toalett, dusch, dator, ja allt man kan tänkas behöva. Enda nackdelen var att man inte kunde driva vagnens elsystem via tågvärmen. Istället satt en gigantisk dieselmotor monterad i ena änden, stor nog att försörja hela Vännäs med ström. Denna motor behövde tankas ibland. I normala fall sköttes detta i Eskilstuna men just denna gång hade någon missat detta så jag och Den Vimsige skulle tanka i Vännäs.

Ingen av oss hade använt Euromaints tankanläggning i Vännäs tidigare, så vi fick ett nummer till en kille där. Tror han hette Tore. Vi växlade in vagnen och skulle börja tanka, men fick inte rätt på grejerna, så vi ringde Tore.

Nu hör det till saken att just denna morgon stod termometern på minus 32. Varken jag eller Den Vimsige hade varit i närheten av sådana temperaturer tidigare. Där vi bor är det ovanligt ens med enstaka minusgrader. Jag har aldrig haft så mycket kläder på mig som den morgonen. Inte Den Vimsige heller. Michelingubbar förefaller smala och smärta i jämförelse. Trots alla kläderna kändes det som om vi stod nakna. Jag fick fruktansvärt ont i ryggen. Det måste ha varit ledvätskan som frös till is. Eller nåt. Hur som helst. Ut ur Euromaints kontor kommer Tore – iklädd uppknäppt sommarjacka och någon slags inneskor! Han ställer sig och hänger på pumpen och pratar som om det vore en dag i juni. Den Vimsige och jag står häpna. Tore ser på oss att vi fryser som elefanter på ett isberg. Han kisar mot den tidiga morgonsolen och säger på kolugn norrländska:

”Ja ni grappar, det är skönt nu när det börjar våras.”

3 tankar på “Minus 32 och vår

  1. Haha ja Vännäs resorna kommer jag aldrig att glömma! Det var en rolig tid. Kommer aldrig glömma våran resa när dieselmotorn gick sönder när vi lämnade Gsh och vi frös hela varvet…

  2. Pingback: En Vännäs tur & retur, tack | I huvudet på en lokförare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s