Svettigt värre

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Minns en gång när vi hade utbildning på X11 i Malmö. Det var på den tiden när lokföraren var ensam ombord. Tågvärdarna hade ännu inte kommit till vår undsättning. Nåväl, närmade oss Gunnesbo och såg att en person i permobil ville med. ”Vad bra, sa instruktionsföraren, då får du träna lite på att lägga ut rampen”.

Jo, det hade han sannerligen rätt i. Lägga ut rampen var nåt alla behövde träna på. Detta djävulens påfund. Inte dra ut för långt, inte för kort. Inte för snett. Inte trycka in den för långt, för då fick inte näste man ut skite… förlåt, rampen. Och glöm för allt smör i Småland inte låsa fast den, annars kan den åka ut i farten. Och så sidoskydden, så rullstolen inte åker av. Ja, ni hör själva, det var mycket att tänka på här.

Inte gjorde det saken bättre att solen gassade på något alldeles brutalt. Dessutom utspelade sig detta på den tiden när det fortfarande var enkelspår förbi Gunnesbo. Man stod alltså duktigt i vägen på denna plats.

Rampen krånglade förstås. Intruktionsföraren stod i den för en gångs skull svala hytten och flinade. Mannen i permobilen tittade på klockan och såg sig omkring. Till slut fick jag in hela ekipaget och efter ungefär en evighet var också rampen fastlåst som den skulle.

När jag skulle gå fram och köra iväg igen kom jag på att jag måste veta var den nypåstigne skulle av nånstans, för att kunna hjälpa honom igen. Så jag frågade och fick svaret: ”Landskrona.”

Godnatt. Jag skulle över Teckomatorp…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s