Äntligen: bilderna av spökhotellet

För drygt tre år sedan berättade jag den fascinerande historien om ett järnvägshotell som byggdes klart, men aldrig öppnade. Istället har huset stått och förfallit av och till, kanske så länge som i uppåt hundra år. Tomten är helt igenväxt. Stora träd växer tätt inpå husknutarna. Det märkliga med denna övergivna plats är att det helt saknas information om den på internet. Det måste vara något helt unikt nuförtiden. Saker som inte finns på nätet, verkar inte heller finnas i verkligheten. Därför händer det titt som tätt att jag får mejl med frågor om järnvägshotellet utanför den lilla orten Ytterhogdal längs Inlandsbanan i Jämtland. Folk vill veta den exakta positionen, hur man hittar dit, om jag har några bilder på bygget och så vidare. Tyvärr har jag inte kunnat vara till någon större hjälp, eftersom jag bara svischat förbi hotellet med en rälsbuss ett antal gånger. Dessutom syns byggnaden inte längre från järnvägshållet. Växtligheten har tagit över allt mer.

Häromdagen hade jag med en kollega som åkte pass när jag körde tåg 7887 mellan Östersund och Mora. När vi passerade Ytterhogdal så berättade jag storyn om det stora järnvägshotellet, som ligger mitt ute i ingenstans. Kollegan blev lika intresserad av hotellet som alla andra jag berättat historien för. Ja, han blev till och med så tagen av järnvägshotellets öde att han kopplade husvagnen efter bilen och satte kurs mot Ytterhogdal. Han checkade in på en camping i närheten och gav sej ut på upptäcktsfärd vid stationsområdet som ligger flera kilometer utanför själva samhället. Bakom stationshuset, på andra sidan stora vägen, fann han resterna av ett hotell som en gång i tiden måste ha varit rent magnifikt – men som alltså aldrig öppnade. Kollegan knäppte några bilder med sin mobilkamera. Det är bilder som jag fått tillåtelse att publicera i bloggen. Det tackar jag ödmjukast för.

Men varför öppnade då aldrig järnvägshotellet i Ytterhogdal? Ja, vi tar väl storyn en gång till. En driftig man fick veta att det skulle byggas en järnväg från Stockholm till Norge. Den skulle passera Ytterhogdal, där Inlandsbanan redan fanns. Ytterhogdal skulle bli en stor järnvägsknut och locka massor av människor till samhället. Här fanns pengar att tjäna. Mannen slet med sitt bygge. Till slut stod det helt klart. Stolt betraktade hotellbyggaren sitt verk. Han gav sej iväg för att göra det sista inköpet: möblerna. På sin resa nåddes han av beskedet att den svenska regeringen hade ändrat planerna: det skulle inte bli någon järnväg till Norge. Åtminstone inte via Ytterhogdal. Så där stod nu det nybyggda järnvägshotellet, mitt ute i ödemarken. Inlandsbanan passerar visserligen förbi en liten bit bort, men själva samhället ligger nästan en halv mil från stationsområdet. Anledningen till att järnvägen hamnade så långt utanför byn var att spåren drogs den kortaste vägen mellan Sveg och Svenstavik. Ytterhogdal hamnade därmed helt offside.